Ditt patetiska, idiotiska jävla,ÅH! Du förstörde mig totalt, när jag sakta höll på att byggas upp igen efter ett på tok för långt förhållande i misshandel. Du visste precis va jag gått igenom o hur skör jag faktiskt var. Ändå spelade du på mina känslor, utnyttjade mig, lekte med mig, fick mig att öppna upp mig för att sen bara slänga iväg mig som en äcklig trasa...Men trots allt det här, försökte jag hålla mig vän me dig. Jag älskade dig ännu, o försökte dämpa sorgen med fester, dumheter o skit. Men jag log fortfarande o påstod att jag kommit över dig. Till slut fick vi en bra vänskapsrelation,trodde jag, och pratade med varann som om vi aldrig varit tillsammans utan bästa vänner sen vi gick i blöjor eller nåt.. Men så en vacker dag, så vänder du totalt, och nu verkar jag inte passa längre. VARFÖR? Du ska va jääävligt glad att jag överhuvudtaget tar min tid att skriva om dig, när du egentligen förtjänar dig en spark mellan benen och ett brutalt krossat hjärta. Som du krossade mitt,du vet? Jag kommer aldrig glömma dig, men jag kan inte direkt påstå att jag har bra minnen av dig. Idiot!

Jag ångrar att jag träffade dig överhuvudtaget..du är ett av mina livs största misstag.